Fakta
Yrkesutbildning: Gymnastikdirektör och elektriker.
Övriga utbildningar: Steg 4 tränare Svenska ishockeyförbundet.
Klubbar: Rosvik IK, Piteå IF, MoDo AIK. Solna AIK, Södertälje SK, Frölunda Hockey, Stavanger Vikings. Lidingö HC.
Antal elitseriematcher: 299. Poäng i elitserien: 215 (120 mål och 95 målgivande passningar.
Favorituttryck: Individuell styrka gemensam kraft
Favoritmat: Vegetariskt i olika former men äter även kyckling, fisk och pitepalt.
Barn: Åtta
Särbo: Marie Dahlqvist
Bostadsort: Lidingö.
Aktuell: Med föreläsningen ”Instruktionsboken – hitta hem och finn lösningen”. tillsammans med Marie Dahlqvist
Den 15 mars 1957 föddes jag på Piteå BB. Jag växte upp i byn Rosvik vid Bottenvikskusten, mellan Piteå och Luleå, tillsammans med mamma Elly, pappa Runo och storasyster Irene. I Rosvik började jag tidigt att spela ishockey. Jag har senare använt mina erfarenheter inom ishockeyn med mig själv som testperson för att försöka förstå mig på prestationen och livet i övrigt.
Prestationen är ditt värde
I artikeln ovan fokuserade Expressen på min prestation. Det kan tyckas självklart eftersom tävlingar i alla former handlar om att uppnå bästa resultat. Precis som för alla andra elitidrottsutövare baserades mitt värde på hur bra jag lyckades i min prestation. Det var givetvis roligt att få känna på hur det var att spela ishockey på högsta nivå och även att vinna SM-guld i tre olika klubbar. Att hyllas får de allra flesta att må bra men det gäller också att kunna hantera uppmärksamheten. Inte minst vid misslyckanden när prestationerna ifrågasätts och kritiseras.
Goda kunskaper om elitidrottares villkor
Mina meriter, som även inkluderar spel i Sveriges landslag, Tre Kronor, gör att jag tycker mig ha goda kunskaper om villkoren som elitidrottare. Det finns en sak som alltid varit extremt viktig för mig och det är att få bort utslagningen inom ungdomsidrotten. Detta är en fråga som engagerar mig än i dag. Vilket ledarskap är optimalt för att nå sportslig framgång i kombination med att spelarna/utövarna känner sig engagerade, delaktiga och välmående i sitt idrottande.
Borde hyllas och belönas
Min uppfattning är att Idrott ska vara roligt. Ingen vuxen har rätt att säga åt ett barn att sluta, att de inte duger eller räcker till. Det beslutet måste växa fram hos barnen själva, på deras egna villkor. I stället för att sparkas ut från sin idrott borde barnen som slutar hyllas och belönas för sin insats. De har ju faktiskt hjälpt till att utveckla de få som fortsätter och till slut kommer att kunna leva på sitt idrottande.
Kan krossa självkänslan
Jag minns själv hur tufft det var att bli ”bänkad” för första gången. Att få uppleva att jag inte dög eller räckte till i tränarens ögon. När det hände spelade jag redan i elitserien och hade många erfarenheter att falla tillbaka på. Om jag upplevde det så svårt hur ska då inte ett barn känna som ställs åt sidan? Sådana beslut kan krossa självkänslan hos unga flickor och pojkar.
Alla människors lika värde
Jag har ett stort rättspatos i rättvise- och jämlikhetsfrågor och menar på att “alla människor lika värde” är en absolut nödvändighet i ett väl fungerande lag men även i ett samhälle. I början av 2000-talet drev jag ett projekt, Förena, tillsammans med tränaren Per Wirén. Projektet innebar att unga spelare som inte platsade i någon av Stockholms storklubbar inbjöds att spela med Stocksunds B-juniorer. Utöver det rena idrottsutövandet ägnades mycket tid åt personlig utveckling, att stärka varje spelares självkänsla och därigenom hjälpa dem att få maximal tillgång till sina fysiska och mentala resurser.
Ljusa idrottsminnen resten av livet
Den absolut viktigaste delen i detta projekt var att få de unga spelarna att förstå hur de håller isär sin självbild och den prestation de utför. Då hittar vi också tryggheten i oss själva och är alltid villiga att göra vårt bästa. Ges barnen trygghet blir också utgallringen naturlig och odramatisk. Men alla barn måste få möjlighet att försöka och få bekräftat att de gjort sitt bästa. Ingen får stoppa dem att utvecklas i sin egen takt. Den dagen de väljer att sluta så är min önskan att idrotten gett dem verktyg för att stärka självkänslan och att de bär ljusa idrottsminnen med sig resten av livet.
Hur gick det då för Stocksunds B-juniorer? Jo, de blev bästa Stockholmslag i sin serie vilket innebar att de placerade sig före AIK, Djurgården och Hammarby. De klubbar som ratat dem.
Jag har även ett stort intresse av hur mitt synsätt fungerar på de allra bästa idrottsutövarna. Därför både tränar och diskuterar jag med flera svenska NHL-proffs under deras träningspass hemma i Sverige på somrarna.
På bilden syns jag tillsammans med Michael Nylander, William Nylander, Alexander Nylander och David Pastrnak. Samtliga har precis som mig ett förflutet i Södertälje SK och är fantastiska föredömen både på och utanför isen.
Min särbo, Marie Dahlqvist, som också medverkar på föreläsningen, arbetar till vardags som tågvärdinna på företaget MTRX som kör snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg, På tåget får hon stor användning av sin sociala kompetens när det gäller att få sina resenärer att må bra och få bästa möjliga upplevelse av sin resa. Mia är också duktig i köket. För att må bra krävs även kroppslig spis. Här bjuder hon William Nylander på en blåbär- och hallonpaj efter träningen. Det verkar han må gott av!